perjantai 16. marraskuuta 2012

Kaksikielinen - inte finlandssvensk

Tänkte skriva på lite andra språk nu än bara på skranglig engelska. Ni får njuta av mina vackra modersmål i stället :)

Olemme perheen ja ystävien kesken keskustelleet aika paljon viime aikoina identtiteetistä - olemmeko kaksikielisiä vai suomenruotsalaisia, vai pitääkö tosiaan valita näiden välillä? Mielipiteet vaihtelevat aika paljon. Olen ainakin huomannut sen, että pääkaupunkiseudulla kaksikielisyys ei ole synonyymi suomenruotsalaisuudelle, vaan ihmiset identifioivat itsensä ennemmin kaksikielisiksi.

I Österbotten å andra sidan är man finlandssvensk om det står i FPA-pappren (eller var det nu står vad ens modersmål är). Starkt finlandssvenskt identitet hittar man ändå både i huvudstadsregionen och i Österbotten - jag vill inte generalisera alltför mycket.

Ehkä se oli helpompaa aikaisemmin - olit joko ruotsinkielinen tai suomenkielinen. Henkilökohtaisesti olen täysin kyllästynyt kuulemaan "miten fantastisen hyvin puhun suomea ollakseni ruotsinkielinen". Tekee aina mieli sanoa että "daa, perheessäni puhutaan molempia kieliä". Nykyään ja tulevaisuudessa kaksikielisyys on yhä vain tavallisempaa - kuitenkin kaksikielisyyttä ei yhteiskunnassamme tunnisteta.

Det här märker man väl i fråga om debatten om tvåspråkiga skolor. De svenskspråkiga motsätter sig det här enda in till det sista - svenskan i Finland är redan nu hotad, tvåspråkiga skolor skulle vara sistsa spiken på kistan etc.. Men det behöver inte vara så. Tvåspråkig undervisning skulle stärka barnets tvåspråkiga identitet, medan de barn med endast ett hemmaspråk lär sig det andra språket. Naturligtvis behövs det regler, faran för finskans domination skulle annars vara självklar, men tvåspråkiga skolor skulle kunna fungera mer än väl.

Mutta palataan identtiteettiin. Nykyään kutsun itseäni kaksikieliseksi. Jos sanon olevani suomenruotsalainen, saan aivan liian paljon huomiota puhuessani suomea suomenkielisten kesken. Jos sanon olevani suomenruotsalainen ruotsinkielisten seurassa, he alkavat pian ihmetellä puhetapaani. Suomi on minulla erittäin vahva ja se on vain vahvistunut suomenkielisten opintojeni myötä. Puhuessani ja kirjoittaessani ruotsia sen huomaa, mutta suomessani on ilmeisesti myös selvä ruotsinkielisen aksentti (damn).

Jag sörjer över att min finska och svenska inte är perfekta. Nuförtiden lutar mitt modersmål mot finska, fast det i FPA-pappren står att det är svenska. Eftersom man inte kan välja att ha två modersmål tänker jag inte ändra på informationen, utan i stället kalla mig själv tvåspråkig, eftersom jag är det. I denna text och då jag talar kan jag byta från finska till svenska utan att ens fundera över saken - som liten uppfattade jag inte ens alltid vilket språk jag talade.

Jotkut ruotsnikielisistä ystävistäni kutsuvat itseään suomenruotsalaisiksi, toiset kaksikielisiksi ja pieni ryhmä kutsuu itseään ruotsinkielisiksi. En itse tunnista sisäistä suomenruotsalaisuuttani, vaan identtiteetissäni näen itseni suomen- ja ruotsinkielisen maailman välissä, tietäen molemmista jotain, mutten kuuluu kumpaankaan kokonaan. Minunlaisia henkilöitä on jo paljon, mutta heitä ei huomioida. Kaksikielisyys on kuitenkin tosiseikka yhteiskunnassamme.

Jag har läst igenom min text redan några gånger och jag vet fortfarande inte riktigt vad min poäng är. Kanske jag vill väcka diskussion - identitet är inte så självklart för de svenskspråkiga som många tror att det är. Idén om tvåspråkiga skolor ska tas på allvar - det kan vara en utmärkt lösning för de kommande tvåspråkiga generationerna. De tvåspråkiga behöver också mer stöd i språkundervisning än de som bara har ett modersmål - med fara för generalisering vågar jag påstå, att tvåspråkiga personer har svagare språk än andra. För detta använder jag dock bara mig själv och mina vänner som exempel :) . Och börja inte rätta mina grammatikfel, tack så mycket, jag vet att de är där och jag arbetar på saken.

Otan mielelläni vastaan kommentteja ja koska olin suhteellisen väsynyt kirjoittaessani tätä, niin älkää vetäkö hernettä nenään vaikka ette olisi kanssani samaa mieltä. Avoimin mielin vain keskustelemaan :)

Ei kommentteja:

Lähetä kommentti